söndag 22 augusti 2010

Pappa

Så kom den natten då pappa fick somna in, lugnt o stilla i sitt hem med mamma vid sin sida. Vi har varit där hela natten, morgonen o förmiddagen. Jag hjälpte sköterskan att tvätta och klä pappa i sin finaste kostym. Han var så fin, det såg ut som han sov. Det värsta var när begravningsbyrån kom och hämtade pappa, då blev det så definitivt. Konstig känsla, trots att vi vetat om vad som skulle ske.

Pappa hade cancer i bukspottkörteln, han fick sin diagnos i början på maj i år. Sjukdomen var verkligen aggressiv. Men nu får pappa vila. Vi älskar dig så.

12 kommentarer:

Erika sa...

Beklagar verkligen sorgen. Livet är bra konstigt ändå.. kramar från oss!

Anonym sa...

blir så ledsen för din skull, beklagar verkligen sorgen.. Tänker på din pappa när han gick med oss så vi fick rida fram och tillbaka på grusvägen minns du det? kramar i massor

Marika sa...

Tycker så himla synd om dig och er. Låter ändå som att han fick ett bra avslut tillslut.
Ta hand om er och varandra!
Kram

Hanna - a piece of cake sa...

skönt att han fick somna in hemma.. Detta måste var så jobbigt för er alla! Min svärfar gick bort för snart 2 år sedan, han levde bara 2 veckor efter ställd diagnos... vet inte vilket som är värst?? Många kramar till er alla!<3

Emma sa...

Beklagar sorgen....men ändå skönt för både honom och er...cancer är en aggressiv sjukdom... starkt gjort av dig att hjälpa sköterskan..Kramar till er från oss!

Malin sa...

Cancer är förjävligt. Tänker på dig o sänder dig massa styrkekramar

det måste väl ändå kännas bra att det fick ske hemma där han var omgiven av nära o kära.

ta hand om er nu o minns alla vackra minnen

Ingrid sa...

Tänker på dig/er!!! Stark gjort att hjälpa till och klä din pappa! Min mamma gick också bort i cancer, då äldsta sonen var 5 år och jag väntade vårt andra barn!
Ta han om dig/er!!! Än en gång, många kramar från mig, Ingrid i By!

Anonym sa...

beklagar .men jag tänker på dejkram gunbritt

Anonym sa...

Så ledsamt, så ledsamt. Tänker på Ingrid och dig och dina syskon med familjer. Det var en glad överraskning när ni kom till Aspenstorp i juli, men jag förstod att Karl-Gustav var så sjuk och att det kanske var sista gången jag träffade honom.
Kusinen på västkusten

Anna sa...

Tack alla för era fina kommentarer. Kram på er

Anonym sa...

så fint skrivet av dig!
Kramar i mängder!!!!
Ingrid

DorisLaura sa...

Beklagar sorgen Anna..