Idag har min pappa fått lämna sjukhuset och komma hem. Han hade det sjukt jobbigt där eftersom han fick dela rum med en tant som skrek något så vansinnigt. Detta gjorde pappa väldigt orolig och han fick inte sova och vila ut som han behövde. Han var på gränsen till deprimerad pga allt detta. Så hemskt att det ska behöva vara så här. Tanten borde förstås ha fått ett eget rum, men inga platser fanns.
Imorgon ska jag ta alla barnen och åka till honom. Har pratat med pappsen ikväll och han längtar så efter ungarna. Då ska han få se på Lilly som har börjat stå själv, visserligen bara högst 10 sekunder men ändå. Hon tycker att det är jättekul att stå och när hon sätter sig igen så klappar hon händerna och ser så glad ut. Det dröjer nog inte länge nu innan hon tar sitt första steg, lillsnuppan!
Det är så konstigt i mitt liv just nu, en pappa som är så sjuk och håller på att sakta försvinna för oss, vilket gör mig så ledsen. Sedan har jag en bebis (plus 2stora barn) som just nu upptäcker världen för fullt och som gör mig så glad. Men det är så livet är.....
5 kommentarer:
Det är verkligen omtumlande nu, jag växlar mellan glad - ledsen - uppgiven - tacksam och än mer än det... Är säker på att barnen hjälper oss alla igenom det som sker med pappa framöver ;-)
KRAM från storasyster
Jag skrev nyss en kommentar och den försvann... Orkar inte få till det lika bra en gång till :-(
Men jag är säker på att barnen hjälper oss framåt i allt som händer med pappa, vi behöver varandra nu!
KRAM från storasysteR
Vill bara säga att vi tänker jättemycket på er, och den svåra situation ni är i. Många kramar till er alla.
Från gammelkusin i Sala med familj.
ush va ledsen jag blir att din pappa inte mår bra, skönt endå att han får komma hem! kram kram från mig
brrr... Jag ryser av dina ord, men det är ju som du säger - livets gång....
Kram, kram Ingrid
Skicka en kommentar